Idag fyller jag 55 – Så här tänker jag kring tjänstepensionen

Då fyller jag 55 år idag! Grattis på mig själv!

Här hade jag tidigare tänkt göra definitiv exit från arbetsmarknaden i min tidigare plan från 2017.

Tanken var att leva billigt – vi bodde på gården då utan lån och med mycket begränsade utgifter – och ta ut tjänstepensionen under lämpligt tidsintervall.

Sedan skulle jag ta ut den allmänna pensionen så snart jag kunde, vilket nu är vid 64 års ålder.

Vi skulle inte leva fett fram till 64 men pensionen hade täckt våra utgifter helt klart. Barnbidrag, besparingar och lite extrainkomster hade bidragit ytterligare till ekonomin.

Idag är pension vid 55-års ålder inte ett alternativ ekonomiskt då vi har helt andra kostnader som boendes i storstad med relativt hög belåning på vår bostad.

Men det är inte ekonomin som styr besluten kring min sista arbetsdag längre. Det jag gör är kul, känns relevant och viktigt samt nyttjar min kompetens på rätt sätt. Dessutom är miljö och villkor tillräckligt bra för att inte vara ett problem.

Arbetslivet känns också långsiktigt hållbart och jag tänker att jag ska jobba länge. Kanske till och med mycket länge.

Vad har ändrats?

Här är några faktorer som jag känner påverkat mig mycket i min syn på arbetsliv och önskan om att vara fri.

Aspekt	Kommentar
Arbetslivet	Jag har bytt arbetsgivare, provat på nytt och hamnat i en annan verksamhet och kultur.
Min kompetens kommer till användning	Jag känner att jag bidrar i den verksamhet jag jobbar i idag.
Jag uppskattar här och nu mycket mer än tidigare	Förr strävade jag alltid vidare. Oavsett vad jag gjorde egentligen så fanns lyckan och belöningen någon annanstans.
Barnen har vuxit, mitt arbete är friare och jag har sänkt kraven	Med fyra barn, ett ibland ganska uppstyrt och hektiskt arbetsliv samt två ytterligare projektledare i min sambo och mig gjorde min frihet extremt begränsad.
Vi har flyttat till Stockholm	Det kan låta lite löjligt, men det är kul att komma i ett nytt sammanhang med nya möjligheter. Trots fem år här så är upptäckarglädjen kvar.
Två år utanför arbetsmarknaden gav distans	Jag har fått möjligheten att göra det jag längtade efter men också fått möjligheten att reflektera över vad jag är bra på och var jag känner jag kan bidra mest.

Både jag och min sambo har på något vis gjort en mid-life upgrade på våra liv och vitaliserat vårt arbetsliv efter att vi återgick till arbetslivet 2019. På många vis. Det upplever vi som väldigt positivt.

Men det är ganska mycket i förändringen som inte är kopplat till arbetslivet i tabellen ovan. Det handlar om förändringar i mitt synsätt på livet och de förutsättningar som gäller i olika faser i livet.

Jag är friare nu, rent konkret – med större barn bland annat – men också i tanken.

Och spelar jag och min sambo våra kort rätt så kommer vi sannolikt bli allt friare i takt med att våra barn flyger ut. Vi kan dessutom fortsätta utvecklas i våra karriärer under ganska lång tid till.

Det här gör naturligtvis att jag funderar på om jag inte ska jobba till 69 års ålder eller till och med längre. Det blir helt andra kriterier nu än tidigare som styr när min sista arbetsdag inträffar.

Jag känner mig inte på något vis som färdig med det jag gör, snarare känns det som att jag är på väg in i en fas som kan vara mycket intressant i mitt liv.

Jag är väldigt glad över att jag fattat beslut som gett mig de möjligheter jag har idag jämfört med de möjligheter ett liv som tidig pensionär gett mig!

Vill du läsa mer?

Här är inlägg som ligger i linje med mina tankar ovan och som speglar lärdomar jag gjort.

• Du har redan tillräckligt med fritid, du använder den bara inte …
• Perma – Det här bör du tänka på om du vill leva lyckligt
• Antiwork-rörelsen – Mina tankar
• Personliga mål – Långtifrån så bra och utvecklande som du tror!
• Kan arbetet få för lite plats i ens liv? – Läs fallstudie från en person jag coachat