Jag är snart 50 år gammal och jag är tråkig. Jag kan inte säga att livet är tråkigt, jag har ingen lust att lämna det liv jag har, tvärtom är det rätt mycket som jag uppskattar i mitt liv.
Samtidigt är det inte så lätt att skilja på om livet är tråkigt, eller om det är jag som är tråkig. Jag vet inte ens om det är någon skillnad i praktiken.
Om du känner dig tråkig, eller känner att ditt liv är tråkigt, så bör du reflektera över om du har en depression. Om du känner att livet är tråkigt under mer än 14 dagar, och när du gör saker du normalt sätt gillar, så finns det mycket som pekar på att du faktiskt har en depression.
Not: De gula fälten nedan är skrivna 2020, bra många år efter det ursprungliga inlägget.
Är det kanske en ålderskris det här?
Jag skulle säga nej!
Inget av det jag skulle tro hör till en ålderskris finns i min känsla, men visst längtar jag ofta till ett roligare liv.
Jag tillhör en grupp som har en svårdefinierbar ålder. Mitt sätt att vara matchar inte riktigt antalet ljus på tårtan, helt enkelt. Det är jag stolt och glad över.
Nej, så jag tror inte det är en ålderskris.
Jag är tråkig
Jag tror beskrivningen: Jag är tråkig, är spot on!
Precis! Jag är skittråkig!
Fett tråkigt, för att använda barnens ord hemma. Som en grå slemmig massa processar jag information dagarna i ända. Jag har blivit det jag äter; havregrynsgröt och Lidls Falukorv.
Det finns några riktiga hörnstenar i mitt tråkiga liv som bidrar till att göra mig så enastående tråkigt.
- Inget jag gör i mitt privatliv är riktigt roligt. Som det blivit är min stora hobby att blogga och podda, men det är mer tillfredsställande än roligt. Nästan allt jag producerar är torrt redogörande, här eller på jobbet. Tråkigt helt enkelt!
- Mitt jobb har sedan flera år nästan satt en ära i att vara tråkigt, och i min nuvarande roll är dagen supertorr.
- Vi är småbarnsföräldrar. Vi lämnar och hämtar. Gör korv stroganoff och plockar saker. Ständigt med barnen på max armlängds avstånd. Det gör att min sambo är precis lika tråkig som jag. Min sambo drar ett större lass hemma medan jag jobbar extra i bostadsrättsföreningen. Alltid finns det något tråkigt att göra för oss båda.
Det gör att mitt liv mest handlar om att flytta sig från en tråkig syssla, till en annan, i ett mönster där människor tråkigt tar mig för given.
Jag är tråkig men inte sur
Jag är ingen sur gubbe, missförstå mig rätt här. Att jag är tråkig innebär inte att jag är bitter eller sur.
Jag är inte heller arg eller butter.
Men jag ler inte. Säger inget kul. Känner mig inte rolig. Jag beskriver inte frustration, aggression eller ilska. Jag beskriver avsaknaden av något.
Kraven är höga – Belöningen liten
Kraven på mig är höga, i allt jag gör. Belöningen är ofta väldigt liten. Det är nog det som jag beskriver när jag säger att min omgivning tar mig för given.
Det finns inte så många känslor dolda i texten här. Jag berättar bara hur det är.
Möjligtvis undantaget det här med att jag tas för given. Det gör mig sur ibland, men det är inte så att jag går omkring och surar.
När jag skrev det här inlägget, för många år sedan, skrev jag från hjärtat. Idag 2020 när jag gör en uppdatering så har jag mer på fötterna när det gäller att förstå mig själv och mina tankar.
Jag kan också reflektera med lite distans.
Många har sagt att det jag beskrev var ett tillstånd av depression. Kanske har de rätt.
Följande är saxat från Vårdguidens material kring depression:
En depression innebär att du sällan eller aldrig känner någon glädje eller lust. Inte ens när du gör sådant som du vanligtvis brukar gilla. Lusten och orken att ta itu med saker minskar eller försvinner, och vardagen känns tung och meningslös. Du kan också tappa intresset för det mesta omkring dig, som nyheter, arbete eller vad som händer i dina vänners liv.
Jag vet inte. Delar av beskrivningen passar väldigt bra, men långtifrån allt.
Det jag gjorde var tråkigt, men inte oviktigt eller meningslöst. Jag hade ingen brist på ork, tvärtom så hade jag mycket energi och jobbade heltid, jobbade extra samt poddade samtidigt.
Samtidigt så saknades belöningen i mycket av det jag gjorde. Kanske var det där skon klämde?
Jag hade levt livet i tron om att jag skulle prestera och bli belönad i någon mening. Men det finns ingen kortsiktig belöning i att städa efter barnen, eller fylla i ekonomiska rapporter.
Kanske fanns det någon belöning i arbetslivet, men det var inget jag såg. Mycket talar för att det inte var så faktiskt.
Mina åtaganden jag gjort utanför arbetet var krävande. Belöningen inte självklar.
Så jag tror inte jag var deprimerad. Jag tror jag hade nått vägs ände i det liv jag levde. Det var dags för en förändring, vilket var precis det som vi genomförde när vi tog våra sabbatsår.
Men om du känner att du är tråkig och att du i något avseende tappat gnistan så tycker jag du ska kontakta dom som kan det här med psykisk hälsa.
Det kanske ska till förändringar i ditt liv, men det skadar inte att skapa bästa möjliga utgångspunkt för dig själv, så sök hjälp.
Sparandet har inte gjort det bättre
Vårt sparande har inte gjort det här bättre!
Förr köpte jag mig lite kul och intressant.
Eller, jag försökte åtminstone!
Tyvärr fungerade det inte något vidare i längden, mest för att tiden och orken satte stopp långt innan jag fått någon utväxling på mitt inköp.
Nej, ofta blev det faktiskt inte så mycket av det jag köpte, som skulle göra mig så kul.
Kanske hade jag för höga krav i det jag gjorde helt enkelt.
Jag tyckte inte jag blev så mycket intressantare, eller mindre tråkig, bara för att jag köpte en ny cykel eller åkte tre-fyra motionslopp på om året.
Men det var trots det kul, det gav mig lite glädje, satt mig i nya sammanhang och utgjorde ett avbrott i vardagen.
Men jag vill inte försöka konsumera mig lycklig. Jag tror inte lösningen finns där.
Att vara tråkig – Tråkigt liv
Det är skillnad på att vara tråkig och ha ett tråkigt liv, men som ni märker i texten ovan så blandar jag ihop de två.
Mest för att det inte ska råda någon osäkerhet så förtydligar jag att jag dubblar inom tråkighet; jag har ett tråkigt liv och jag är tråkig!
Det är det sistnämnda som är det stora problemet!
Jag förstår varför jag är tråkig, men jag är inte riktigt mig själv i det trots allt.
Nu står jag på gränsen till något nytt, vi ska ut på vårt lilla äventyr och jag behöver fiska fram andra kvalitéer hos mig själv.
Men efter att ha varit tråkigt analytisk i snart 30 år så finns det inte så mycket mer att hämta hos mig själv.
Jag är en stereotyp och jag har inte vårdat några fritidssysselsättningar eller vänskapsband som kan hjälpa mig i en annan riktning. Kanske ska jag säga. För mina barn är inte tråkiga. Långt ifrån! Men vi har faktiskt inte jättemycket tid tillsammans.
Nu hade det varit snyggt med en knorr på det här inlägget.
Men det går inte för jag är så jävla tråkig att jag helt enkelt inte kan hitta ett fyndigt sätt att avsluta. Jag har spelat på för få strängar för länge helt enkelt.
Jag känner mig väldigt begränsad.
Jag får ta mig ann utmaningen att bli mindre tråkig, hur fan det nu ska gå till!
Jag är tråkig – Slutsats
Idag tänker jag aldrig att mitt liv är tråkigt. Eller att jag är tråkig.
Jag gör ungefär samma sak som tidigare, men det finns också mycket som är annorlunda.
Jag har gjort mig friare, vi har flyttat, jag har bytt arbetsgivare, barnen har blivit större och jag har slutat jaga gillande på nätet som ”influencer”.
Jag jobbar och tjänar pengar i ett sammanhang som känns relativt rimligt och uthålligt. Jag har chefer och arbetskamrater som jag uppskattar.
Jag har fått vara duktig, och känna att jag är duktig. Jag kan göra skillnad i en grupp eller ett sammanhang.
Men jag tror inte den insikten ska leda till något nytt. Det behövs inte heller, jag känner inte att jag på något vis har nått vägs ände och behöver en förändring.
Jag tror också människor kan uppskatta mig och tycka att jag är rolig.
Vet du vad? Jag står inför en mycket spännande och rolig tid!
Livet ändras. Livet behöver förändras. Det är något jag förstår nu.
Läs mer
- Läs om hur Lily slutade på sitt jobb utan att ha något nytt jobb att gå till.
- 5 tips till dig som vill byta jobb!
- Var lite smart om du känner att du vill säga upp dig från jobbet!
- Jobbet kan faktiskt få för lite plats i ditt liv. Läs om hur en av de jag coachat agerat efter vi diskuterat personens val.
- Så här kan du ta sabbatsår från jobbet!
- Vill du sadla om och göra något annat, då ska du läsa här.
Onkel med ett sånt utgångsläge kan jag garantera en mer otråkig farbror, med en sanslöst roligare tillvaro i ert nya liv (utan arbete).
Som läsare av blogg inlägget var det tvärt omöjligt att ha tråkigt!
Hej Stenkryparen,
Jag tror och hoppas du har rätt!
Som småbarnsförälder går man på energisparlåga o det är sjukt tråkigt.
Det är tråkigt att inte spendera pengar. Inte för att konsumtion gör oss glada, där är vi lika, men upplevelser gör oss glada och upplevelser kostar pengar. Jag tog med sambon på en klätterkurs i helgen, det kostade men smakade därefter. Sjukt kul och annorlunda och utan barn. Kanske ni ska unna er spenderande i form av upplevelser?
Sen måste jag säga att färgglad mat gör oss gladare. Mer vitaminer och godare smaker. Kostar mer men det är ju ändå det vi bygger upp våra kroppar och psyken med.. mat.. snart får ni egna grönsaker och det kommer göra dig gladare. Jag lovar?
Du ha rätt vad gäller barn. Vad gäller upplevelser är jag mer tveksam till om jag håller med.
Med maten är vi helt överens igen! 🙂
Alla är vi väl tråkiga emellanåt 🙂
Varför är du tveksam till upplevelser? Jag tror att många som går in för att leva sparsamt ibland blir så ivriga att de kanske går in för hårt. Tänk alla upplevelser du gjort, vilka minnen, lycka och betydelse de gett!
För egen del finns det en sak jag inte snålar in på och det är upplevelser, det betyder dock inte automatiskt att de kostar mycket pengar. Jag vet att du tidigare ironiskt nämnt fjällsemester som någon form av konsumtion, problemet tror jag är när man kopplar ihop en fjällsemester med att bränna pengar. Det finns alternativ, det är inte antingen eller och vissa alternativ är inte dyra. Fjällen är underbart!
Det är lätt att man intalar sig att man inte behöver saker och undviker dom, det känns bra för att man vänjer sig. Det jobbiga är väl om man vaknar till efter 20 år och inser att något man inte trodde man behövde var skitkul.
Mvh / Frihetsmaskinen
Jo, kan känna igen mig! Jag är också en tråkig djävel!
Tror inte det skulle hjälpa att köpa en tyrolerhatt heller!
Det är en av dom bra sakerna med att fylla femtio! Man får vara tråkig och man börjar trivas med det.
Det är väl möjligen bara barnbarnen som inte tycker jag är tråkig än men vad vet dom!
Nja, jag trivs inte helt och hållet med det om jag ska vara ärlig, men inte för att jag måste framstå som annorlunda än den jag är, snarare att jag anser att det finns en annan sida av mig som fallit i glömska.
Jaja. Du har ett par år kvar!
Sen kommer gubben ifatt dig!?
Hej.
Snart 50 här med. En utflyttad militär-son och en 13-årig dotter. Tråkigt? Det har jag nog aldrig haft eller varit. Visst, jag/vi hade kunnat spara mer men har lekt en hel del. Med diverse olika aktiviteter på de vuxna: Fotbollstränare, föräldraförening, klassföräldrar, med i fotbollsstyrelsen, ordförande i hembygdsförening, spelar amatörteater, med i integrationsföreningar, brädspelsrunda med vänner, cocktailtävlingar med grannarna, träna, plugga ryska, renovera på investeringen, odla och ströva runt i skogen. Inte allt samtidigt, men det blir en del.
Vi har haft som regel att vi vuxna får EN kväll var att göra sin egen grej, resten har vi gjort tillsammans med ungarna, deras respektive och vänner.
Förövrigt lever vi så regelfritt vi kan. När barnen var mindre hade vi baklängeshelger: pyjamas på dagen och vanliga kläder på natten. Pizza till frukost och flingor till middag. Film fick ses på morgonen och utelekar skedde ute i mörkret med ficklampa.
Vi är en påse nötter, men har roligt och behöver liksom inga dyra resor eller dyra aktiviteter.
Hej Livetärspretigt,
Jag/vi gör också en del av de där grejorna men jag göra det sällan speciellt roligt. Jag är vicevärd i vår brf för att jag tycker om att träffa människor. Jag tycker om att lära känna människor i min omgivning. Jag tycker om att kunna påverka. Men jag är sällan speciellt rolig, kreativ eller fyndig. Jag säger mer saker som ”nyckelkvittensen är felaktigt påskriven” eller ”stopp i avloppet faller under ditt underhållsansvar”.
Om det sitter en vacker tjej/kvinna i kassan där jag handlar så tänker jag att det skulle vara trevligt att få henne att le. Men när jag böjer mig fram så för att säga något fyndigt så hör jag mig själv säga ”fick du med rabatten på köttfärsen nu?”.
När min son möter mig på dagis så är han full av liv. Mitt jobb är att försöka lugna ner honom något och sedan strängt titta på honom och fråga ”du har väl inte kissat på dig idag?”.
När vi kommer hem är det korv stroganoff.
Finns det någon som kan säga något roligt om korv stroganoff? Hundspya är det roligaste jag kan tänka på!
Om jag har vaknat en morgon med världens morgonstånd och fantiserat om att röva bort kassörskan jag nämnde tidigare till en tropisk ö under tiden jag cyklade till jobbet så är första frågan på jobbet på morgonen ”hur mår du”. Som jag vore inne för vård i livets slutskede!
Sedan tog jag fel matlåda så jag får korv stroganoff till lunch.
När jag handlar på hemvägen är det en manlig expedit och barnen har kissat på sig så overallerna är genomsura.
Nej, jag saknar brädspelsrundorna med vänner, träningen med mina träningskompisar och kanske dans. Det är sammanhang där jag är en annan människa. Jag vill inte ersätta – undantaget den jävla stroganoffen – eller ta bort det andra, jag behöver komplettera.
Shit…. du är vad jag är på väg att bli.. enligt din egen beskrivning…tråkig! ☺ Unnar mig nada.. allt som blir över vill jag ska gå till Avanza! Att jobba ser jag som ett måste! Brukar skratta inombords när någon yngre förmåga på jobbet beskriver hur roligt det är med att jobba! Tragisk är att jag aldrig riktigt känt så. Men jobb måste man ha! Bara börsen kan rädda mig från att dega ihop totalt! ☺
Hej Investeralitemera,
Du kan ha mig som förebild! 🙂
Jag kommer utveckla lite i dagens inlägg. Jag tror det kan finnas räddning för dig!
☺ Det får vi hoppas!
🙂
Ta med dig sambon och gör något ni aldrig gjort. Är inte klätterkurs något för er så gå på opera, musikal, en fotbollsmatch, en konsert eller testa lerbrottning . Spelar ju ingen roll om du tycker det är kul på förhand eller inte det blir något annorlunda och garanterat minnen för er och något som bryter mot det normala. Vardagen är grå för att den är likadan hela tiden så ta ett jäkla krafttag och gör något som bryter precis mot allt vad ni brukar göra.
Ska själv på musikal om några månader, inget fan av sådant alls men nog blir det något som bryter vardagen!
Hej Framtida rikedom,
Jag tror vi måste utveckla det här lite. Jag kommer svara och förtydliga i dagens inlägg.
Spännande, ser framemot ditt svar!
Uppe nu!
Hej, det var ett tag sedan nu. Det fanns mycket igenkänning för mig i ditt inlägg. Det kändes ganska bra att läsa får jag erkänna…
Spelat på för få strängar låter som en nyckel här. Jag försöker samla på mig ”bananskal” i mitt liv. Om jag har träffat en kul människa som skulle kunna vara en guide/mentor/inspiration mot ”fler strängar” så brukar jag prata högt om det med min fru för att sätta ord på mina ideer och mina ”strängar” som ska få växa. Då vet jag att min förmåga att upptäcka bananskal finns kvar och att jag just nu aktivt väljer ett tråkigare liv av olika orsaker.
Så länge jag fortsätter vara nyfiken och trampar på bananskalen (eller pratar om dem just nu då…) så känner jag mig inte tråkig.
Hej Jkr,
Välkommen tillbaka!
Jag tolkar det som att du ”slinker in” på stickspår i livet som är kul. Även om jag tänker lite annorlunda så är lite inne på samma linje. Jag förtydligar i dagens inlägg.
Jag höll på att falla in i allt det tråkiga när jag började spara för mycket. Vänner slutade fråga om jag skulle med på resor, evenemang eller fester.
Dom började ifrågasätta vad jag gör hela dagarna förutom att jobba. Då kom jag på mig själv! Jag vill inte leva som en jävla surgubbe där vänner slutsr höra av sig till mig bara för att jag KANSKE kan pensionera mig tidigare eller spara ihop till frihet.
Det är viktigare att leva just nu och göra det man vill men en balans tillsammans med sparande och investeringar. Annars blir man lätt, en tråkig, sur, och grå gubbe. Både i ens egna och andras ögon.
Hej Poolie,
Jag är ju inte så tråkig sett ur det perspektivet. Jag ordnar festerna på jobbet, går alltid med på allt som jag kan gå med på och gör mer än de flesta för att umgås med personer i omgivningen.
Jag kommer svara lite mer utförligt i dagens inlägg.
Ha ha ha , det här inlägget gav mig ett gott skratt, du är ju analytisk i alla lägen. Inte för att jag är speciellt rolig….men kan önska ibland att jag var lika analytisk och intelligent som du och en del andra som kommenterar här. Fast jag försöker gnugga geniknölarna ordentligt så hjälper inte det alltid.
Den som tänker och analyserar för mycket, tenderar ibland att dra saker och ting för långt, kan ju bli tråkigt då!
Tänk att du bara kan få ihop ett långt inlägg om att du är tråkig och har tråkigt. Riktigt kul faktiskt.
Tack Elsa,
Jag tror du är något på spåren och jag berör det själv. Jag har odlat analysen under så lång tid att jag hanterar hela livet på samma sätt. Sedan ansträngde jag mig naturligtvis för att försöka vara lite rolig men det kostade på! 🙂
Är det inte så att man lätt får mer av det man fokuserar på? Att du är trött på korvstroganoff och tar fel låda med dig till jobbet och får ytterligare korvstroganoff förvånar inte. Inte heller att både tankar om barn som kissar på sig (och till och med tal direkt till barnen som också börjar fokusera på det om än kanske omedvetet) leder till att det händer igen förvånar inte. Du säger dig längta efter något annat. Då kommer du att fortsätta längta för det är det du fokuserar på? Kanske tror du inte på sådant här men jag tycker verkligheten ofta fungerar så enkelt.
Jo, i någon mening är det nog så jag tänker. Jag fokuserar på att vara tråkig. Att processa information. Att hämta barn lite halvstressad. Så det är nog inte stroganoffen jag fokar på utan tråkigheten tyvärr.
Hej!
Du fick i alla fall mig att skratta mitt i alla mina tråkiga göromål idag, framförallt genom ”nyckelkvittensen är felaktigt påskriven” eller ”stopp i avloppet faller under ditt underhållsansvar”. Men, för min egen del gömmer jag mig ofta bakom ironi och sarkasm mot mig själv, jag funderar mycket på varför jag gör så och vad det gör med mig. Varför har jag inte den lekfullhet och odistans till mig själv som vissa andra människor verkar ha? Tror det är ett problem som handlar om en slags ängslighet om mig själv, är jag berättigad som människa även utan min humor? (istället för ängslighet kan jag skriva skam, men det är ett mycket starkare ord och förmodligen även mer korrekt) Jag betraktas inte av andra som tråkig, men märker att ju ”viktigare” arbetsposition jag har, desto mindre flamsig blir jag, desto fler tråkiga korrekta ord använder jag även på fritiden. Det här är svårt som sjutton och jag ser fram emot ditt nästa inlägg som du skriver kommer utveckla dina tankegångar.
Jag är inte övertygad om att tråkighet och sparsamhet går hand i hand, ens innersta glädjefyllda jag kan förhoppningsvis komma fram även om man käkar korvstroganoff, det handlar nog mer om att medvetandegöra ens egen inställning, att komplettera ens livsberättelse om vem man är.
/Maria
”…det handlar nog mer om att medvetandegöra ens egen inställning, att komplettera ens livsberättelse om vem man är.”
Ja, just det! 🙂
Hej Maria,
Vi måste träffas IRL. Du kan vara den enda kvinna i världen som skrattat åt klassiska vicevärdskommentarer. Jag har fler som ”föremål tillhörande bostadsrättsinnehavaren får inte placeras i ytor avseedda för utrymning” eller ”Luddfiltret måste rengöras efter användandet! Varje gång! /Vicevärden”. Listan är lång!
Du får gärna förtydliga hur du tänker kring humor och ditt människovärde. Jag är osäker på om du ville acceptera dig själv mer som tråkig eller om du sökte ett roligare jag.
Frågar du mig så hänger inte tråkighet och sparsamhet samman alls. Även om jag uttryckt mig annorlunda i mitt inlägg idag, än du gjort här, så tror jag vi är på samma våglängd.
Hehe, det kan ju knappast vara bara jag som skulle bryta ihop av skratt om du som vicevärd står och berättar att luddfiltret måste rengöras varje gång?!.. Tycker det är hög nivå på vardagssurrealism där och sånt uppskattar jag alltid!
Nej, förstår att du inte fick ihop min kommentar om rolig vs tråkig, jag skrev innan tanken landat helt och hållet och ber att få återkomma i ämnet, jag har egentligen något slags läsa blogg-förbud just nu, men skyndade mig att slänga iväg en kommentar innan jag kom på mig själv med att prokrastinera istället för att bara göra de arbetsuppgifter som behövde göras idag.
Slutligen så är det ju därför jag gärna läser din blogg, vi har liknande funderingar men använder språket olika, vilket ger mig nya perspektiv!
Maria, jag har då aldrig träffat någon som skrattat åt mig eller luddfiltret. Jag kan däremot le åt att pensionärerna manglat slut på mangelduken i mangeln. Men bara lite trött inombords!
Välkommen åter!
Haha. Tack 🙂
Och tack alla som har skrivit kommentarer.
Behövde läsa detta idag.
Vad är det då som får dig att tro att alla andra är så extremt roliga hela tiden? Vad som är roligt eller tråkigt är väl upp till var och en? Har du åkt på en ålderskris? Låter nästan så 🙂
Mvh investera-pengar.blogspot.com/
Hej Investeraren,
Nej, fy fan. En sak är helt säker! Det finns många som är lika tråkiga som jag, eller värre, det är helt klart! 🙂
Att jag tänker på sådant här har inget med en eventuell ålderskris att göra. Jag försöker öka min kreativitet och är medveten om vad som begränsar mig. Men också vad som är min tillgång.