Jag är så jävla tråkig! (Om du känner så ska du läsa här!)

Jag är snart 50 år gammal och jag är tråkig. Jag kan inte säga att livet är tråkigt, jag har ingen lust att lämna det liv jag har, tvärtom är det rätt mycket som jag uppskattar i mitt liv.

Samtidigt är det inte så lätt att skilja på om livet är tråkigt, eller om det är jag som är tråkig. Jag vet inte ens om det är någon skillnad i praktiken.

Om du känner dig tråkig, eller känner att ditt liv är tråkigt, så bör du reflektera över om du har en depression. Om du känner att livet är tråkigt under mer än 14 dagar, och när du gör saker du normalt sätt gillar, så finns det mycket som pekar på att du faktiskt har en depression.

Not: De gula fälten nedan är skrivna 2020, bra många år efter det ursprungliga inlägget.

Är det kanske en ålderskris det här?

Jag skulle säga nej!

Inget av det jag skulle tro hör till en ålderskris finns i min känsla, men visst längtar jag ofta till ett roligare liv.

Jag tillhör en grupp som har en svårdefinierbar ålder. Mitt sätt att vara matchar inte riktigt antalet ljus på tårtan, helt enkelt. Det är jag stolt och glad över.

Nej, så jag tror inte det är en ålderskris.

Jag är tråkig

Jag tror beskrivningen: Jag är tråkig, är spot on!

Precis! Jag är skittråkig!

Fett tråkigt, för att använda barnens ord hemma. Som en grå slemmig massa processar jag information dagarna i ända. Jag har blivit det jag äter; havregrynsgröt och Lidls Falukorv.

Det finns några riktiga hörnstenar i mitt tråkiga liv som bidrar till att göra mig så enastående tråkigt.

  1. Inget jag gör i mitt privatliv är riktigt roligt. Som det blivit är min stora hobby att blogga och podda, men det är mer tillfredsställande än roligt. Nästan allt jag producerar är torrt redogörande, här eller på jobbet. Tråkigt helt enkelt!
  2. Mitt jobb har sedan flera år nästan satt en ära i att vara tråkigt, och i min nuvarande roll är dagen supertorr.
  3. Vi är småbarnsföräldrar. Vi lämnar och hämtar. Gör korv stroganoff och plockar saker. Ständigt med barnen på max armlängds avstånd. Det gör att min sambo är precis lika tråkig som jag. Min sambo drar ett större lass hemma medan jag jobbar extra i bostadsrättsföreningen. Alltid finns det något tråkigt att göra för oss båda.

Det gör att mitt liv mest handlar om att flytta sig från en tråkig syssla, till en annan, i ett mönster där människor tråkigt tar mig för given.

Jag är tråkig men inte sur

Jag är ingen sur gubbe, missförstå mig rätt här. Att jag är tråkig innebär inte att jag är bitter eller sur.

Jag är inte heller arg eller butter.

Men jag ler inte. Säger inget kul. Känner mig inte rolig. Jag beskriver inte frustration, aggression eller ilska. Jag beskriver avsaknaden av något.

Kraven är höga – Belöningen liten

Kraven på mig är höga, i allt jag gör. Belöningen är ofta väldigt liten. Det är nog det som jag beskriver när jag säger att min omgivning tar mig för given.

Det finns inte så många känslor dolda i texten här. Jag berättar bara hur det är.

Möjligtvis undantaget det här med att jag tas för given. Det gör mig sur ibland, men det är inte så att jag går omkring och surar.

När jag skrev det här inlägget, för många år sedan, skrev jag från hjärtat. Idag 2020 när jag gör en uppdatering så har jag mer på fötterna när det gäller att förstå mig själv och mina tankar.

Jag kan också reflektera med lite distans.

Många har sagt att det jag beskrev var ett tillstånd av depression. Kanske har de rätt.

Följande är saxat från Vårdguidens material kring depression:

En depression innebär att du sällan eller aldrig känner någon glädje eller lust. Inte ens när du gör sådant som du vanligtvis brukar gilla. Lusten och orken att ta itu med saker minskar eller försvinner, och vardagen känns tung och meningslös. Du kan också tappa intresset för det mesta omkring dig, som nyheter, arbete eller vad som händer i dina vänners liv.

Jag vet inte. Delar av beskrivningen passar väldigt bra, men långtifrån allt.

Det jag gjorde var tråkigt, men inte oviktigt eller meningslöst. Jag hade ingen brist på ork, tvärtom så hade jag mycket energi och jobbade heltid, jobbade extra samt poddade samtidigt.

Samtidigt så saknades belöningen i mycket av det jag gjorde. Kanske var det där skon klämde?

Jag hade levt livet i tron om att jag skulle prestera och bli belönad i någon mening. Men det finns ingen kortsiktig belöning i att städa efter barnen, eller fylla i ekonomiska rapporter.

Kanske fanns det någon belöning i arbetslivet, men det var inget jag såg. Mycket talar för att det inte var så faktiskt.

Mina åtaganden jag gjort utanför arbetet var krävande. Belöningen inte självklar.

Så jag tror inte jag var deprimerad. Jag tror jag hade nått vägs ände i det liv jag levde. Det var dags för en förändring, vilket var precis det som vi genomförde när vi tog våra sabbatsår.

Men om du känner att du är tråkig och att du i något avseende tappat gnistan så tycker jag du ska kontakta dom som kan det här med psykisk hälsa.

Det kanske ska till förändringar i ditt liv, men det skadar inte att skapa bästa möjliga utgångspunkt för dig själv, så sök hjälp.

Sparandet har inte gjort det bättre

Vårt sparande har inte gjort det här bättre!

Förr köpte jag mig lite kul och intressant. 

Eller, jag försökte åtminstone!

Tyvärr fungerade det inte något vidare i längden, mest för att tiden och orken satte stopp långt innan jag fått någon utväxling på mitt inköp.

Nej, ofta blev det faktiskt inte så mycket av det jag köpte, som skulle göra mig så kul.

Kanske hade jag för höga krav i det jag gjorde helt enkelt.

Jag tyckte inte jag blev så mycket intressantare, eller mindre tråkig, bara för att jag köpte en ny cykel eller åkte tre-fyra motionslopp på om året.

Men det var trots det kul, det gav mig lite glädje, satt mig i nya sammanhang och utgjorde ett avbrott i vardagen.

Men jag vill inte försöka konsumera mig lycklig. Jag tror inte lösningen finns där.

Att vara tråkig – Tråkigt liv

Det är skillnad på att vara tråkig och ha ett tråkigt liv, men som ni märker i texten ovan så blandar jag ihop de två.

Mest för att det inte ska råda någon osäkerhet så förtydligar jag att jag dubblar inom tråkighet; jag har ett tråkigt liv och jag är tråkig! 

Det är det sistnämnda som är det stora problemet!

Jag förstår varför jag är tråkig, men jag är inte riktigt mig själv i det trots allt.

Nu står jag på gränsen till något nytt, vi ska ut på vårt lilla äventyr och jag behöver fiska fram andra kvalitéer hos mig själv.

Men efter att ha varit tråkigt analytisk i snart 30 år så finns det inte så mycket mer att hämta hos mig själv.

Jag är en stereotyp och jag har inte vårdat några fritidssysselsättningar eller vänskapsband som kan hjälpa mig i en annan riktning. Kanske ska jag säga. För mina barn är inte tråkiga. Långt ifrån! Men vi har faktiskt inte jättemycket tid tillsammans.

Nu hade det varit snyggt med en knorr på det här inlägget.

Men det går inte för jag är så jävla tråkig att jag helt enkelt inte kan hitta ett fyndigt sätt att avsluta. Jag har spelat på för få strängar för länge helt enkelt.

Jag känner mig väldigt begränsad.

Jag får ta mig ann utmaningen att bli mindre tråkig, hur fan det nu ska gå till!

Jag är tråkig – Slutsats

Idag tänker jag aldrig att mitt liv är tråkigt. Eller att jag är tråkig.

Jag gör ungefär samma sak som tidigare, men det finns också mycket som är annorlunda.

Jag har gjort mig friare, vi har flyttat, jag har bytt arbetsgivare, barnen har blivit större och jag har slutat jaga gillande på nätet som “influencer”.

Jag jobbar och tjänar pengar i ett sammanhang som känns relativt rimligt och uthålligt. Jag har chefer och arbetskamrater som jag uppskattar.

Jag har fått vara duktig, och känna att jag är duktig. Jag kan göra skillnad i en grupp eller ett sammanhang.

Men jag tror inte den insikten ska leda till något nytt. Det behövs inte heller, jag känner inte att jag på något vis har nått vägs ände och behöver en förändring.

Jag tror också människor kan uppskatta mig och tycka att jag är rolig.

Vet du vad? Jag står inför en mycket spännande och rolig tid!

Livet ändras. Livet behöver förändras. Det är något jag förstår nu.

Läs mer

Onkel Tom, eller Anders Gustafsson som jag egentligen heter, driver den här bloggen. Här pratar vi om vår tid och våra pengar. I stora drag kan vi säga att vi pratar om hur vi styr våra liv för att leva friare och intressantare liv.

Titta bland kategorierna i menyn här ovanför så ser du vad vi pratar om i detalj.

Läs gärna min fria e-bok som jag skrivit för dig som vill leva ekonomiskt fri för en kortare eller längre period.

Jag har nyss fyllt 50 och har fyra barn och sambo. Vi bor i Sundbyberg sedan 2019. Innan dess drev vi en liten gård i Småland under ett par år. På den tiden var vi aktiva inom FIRE-rörelsen och predikade för ekonomiskt oberoende och tidig pension. Nu är vi åter i ekorrhjulet :)

Det här med att hoppa ur ekorrhjul och säga nej till tråkiga vardagar har intresserat mig sedan 2013. Det som nog gör den här bloggen lite unik är att jag närmat mig frågeställningen på så många vis. Inte minst har jag försökt förstå och påverka min roll i det hela.

Utbildningsmässigt är jag civilingenjör. Jag har på det varit doktorand, men fullföljde aldrig den banan. På senare tid så har jag även läst psykologi på universitetsnivå.

Du hittar min email-address på den lilla mailikonen här nedanför. Där hittar du också länken till bloggens Youtube som du gärna får prenumerera på.