Tänk om du agerade i ditt liv som om du spelade ett datorspel – Skulle du göra något annorlunda om du rattade en Sims?

I Onkel Toms stugas manifest skriver jag om strategier för att hantera våra viktigaste tillgångar i form av tid, energi och ekonomi. Manifestet är skrivet med distans till oss som individer och att jag försöker tänka rationellt kring hur vi kan spela livet smart.

I samband med att jag jobbade med materialet så var det inte långt till att fundera i tankebanor om hur vi skulle utforma våra liv om vi styrde oss själva i ett datorspel?

Ett spel där vi hade information – i form av grafer och mätningar – om oss själva och våra tillgångar, samtidigt som vi fattade beslut och styrde med lite distans.

Hela tiden skulle vi arbeta med ögonen på spelets grafik som visade viktig information kring vår figurs välmående och status.

Att tänka på livet som ett spel

Att skriva manifestet var väldigt lärorikt för mig.

Det blev så tydligt att jag aldrig fått med mig någon strategi för livet av någon viktig vuxen.

Inte heller har jag haft någon sådan inspirationskälla genom livet.

Läs gärna inlägget om Ikigai. Det är faktiskt en form av strategi. På gott och ont, om du följer länken så får du lära mer, och du får också se vilken kritik som finns mot den här typen av livsfilosofier.

Jag har naturligtvis fått goda råd: undvik droger; studera, gör karriär och svär inte för det låter illa. Men vi har aldrig diskuterat vilken grafik jag behöver hålla tydlig för mig själv.

Vad jag behöver mäta och agera på.

Inte heller har vi diskuterat hur en klok strategi ser ut för att bygga upp tillgångarna i mitt liv, eller mig själv.

Snarare har jag skolats in i tanken att jag behöver göra mer. Få ut mer. Prestera mer. Om du läser länken så får du ta del av vad det medför.

Vad behöver vi ha koll på?

Vad händer om vi går tillbaka till tanken att livet vore ett datorspel? Vad skulle finnas för grafik, vilken data skulle vi vilja och behöva se för att kunna styra vår figur?

Vilka strategier skulle vi försöka utarbeta och hur skulle beslutsfattandet se ut?

Jag tror vi skulle ha en mätare som visar spelfigurens:

• tillgängliga tid,
• energi och våra energinivåer (fysiskt och psykiskt),
• pengar,
• antalet riktiga vänner,
• upplevd lycka och
• känsla av frihet – känslan av att kunna göra val och påverka sin situation.

Kort sagt så behöver vi nog mäta figurens tillgångar och välbefinnande.*

I ett spel skulle totalpoängen i spelet troligtvis skapas utifrån vår förmåga att hantera tillgångarna i spelet och på hur lycklig vår spelfigur är. När våra tillgångar ökar och vår spelarpersonlighet växer så borde vi kunna ”levla” och att nya möjligheter öppnas för oss.

Ett bra spel skulle förmodligen fungera som livet. Det skulle inte finns någon manual och inte heller skulle varje spelarpersonlighet reagera på samma sätt. Vi måste helt enkelt försöka förstå vad som gör vår figur lycklig och hur vi förvaltar tillgångarna smart under tiden vi spelar.

Det klart att vi kan röra runt lite i spelet och prova oss fram men jag tror att om vi ska ”dominera” så ska vi ha en mer strukturerad approach. Det är den som intresserar mig!

---

Jag punktar ned några nyckelord från det som kommit upp när jag funderat.

• Det finns en tanke om att mäta och fatta beslut underförstått i spelidén.
• Beroende på hur vår spelare reagerar på stimuli, och vad vi som styr spelaren, så borde det gå att hitta lösningar – mönster och strategier – som fungerar bättre än andra för:
  • dagen,
  • veckan,
  • halvåret och
  • livet!
• Vår poäng beror på både spelfigurens status och statusen på våra tillgångar.
• Begreppet ”levla” att gå upp en nivå betyder att det finns en rörelse om man förvaltar och utvecklar spelfiguren och tillgångarna.
• Exemplet blir väldigt fritt från ”känslor” vilket gör att vi – kanske – inte behöver ha en strategi för våra tankar, som lurar oss att spela spelet dåligt.  Det är distansen som skapar detta och det tar bort otroligt mycket komplexitet. Men i livet kan vi inte bortse från våra tankar och vår förmåga att styra våra känslor.

Om vi jämför med ett liv i ekorrhjulet så uppstår många och tydliga skillnader i förhållningssätt. I ekorrhjulet så:

• fattar vi sällan stora och underbyggda beslut, eftersom
  • vi inte mäter något, eller
  • vill/kan fatta beslut som innebär några större förändringar. Vi triggar det kortsiktiga belöningssystemet om och om igen bara.
• Finns sällan någon rörelse. Aktivitetsnivån är hög, men det blir sällan något bestående värde.

Jag vet inte om det här inlägget har någon speciell poäng som knyter samman allt på slutet. Det handlar mer om att prata om livet och strategier för livet. Genom att göra det så kan vi kanske bli lite klokare.

För oss fick livet fart och riktning när vi blev duktiga på att mäta och tydliggöra vår ekonomi och arbeta med beslut och prioriteringar.

Vi kan säga att vi började spela livsspelet i stället för att bara irra runt.

Allt hänger samman på något vis.

Det går inte att fatta stora beslut utan data och det går inte att samla data om man inte riktigt vet vilket beslut som ska fattas. Så det handlar om att börja någonstans.

Att ta sig ur ekorrhjulet handlar om att börja med något.

I vårt fall, och troligtvis för de flesta, är privatekonomin en väldigt bra startpunkt då den har egenskaper som gör att vi lättare ser livet som i ett spel.

Du får tillgång till manifestet genom att prenumerera på nyhetsbrevet nedan.

*Kanske har du spelat spelet The Sims vilket är bra nära det spel vi pratar om här. Ett spel som fått kritik för att sättet att mäta figurernas lycka är för onyanserat. Mer specifikt så blir tydligen figurerna i det amerikanska spelet inte glada av att betala skatt.

Läs mer

Vissa människor har faktiskt en strategi (medvetet eller omedvetet) som gör dem mer motståndskrafiga – taktiskt sega säger vissa militärer – i utsatta situationer. Psykologer kallar egenskapen för Känsla Av SAmmanhang och Mening – KASAM.

Här beskriver jag strategier som kan vara lämpliga för dig som vill byta jobb.